Opiskelijoiden blogikirjoitus / Studentblogg
Varhaislapsuus luo perustan jatkuvalle kehitykselle ja aikuisuudelle, joten turvallisen ja myönteisen ympäristön tarjoaminen, jossa lapsia huomioidaan yksilöinä, on tärkeää. Tämä on erityisen tärkeää työskennellessä erityisherkkien lasten kanssa, sillä he kokevat ympäristönsä voimakkaammin kuin muut lapset. Opinnäytetyömme tarkoitus on selvittää varhaiskasvatuksen henkilökunnan kokemuksia erityisherkistä lapsista, ja miten he ottavat erityisherkkiä lapsia huomioon päiväkodissa. Tuloksemme osoittavat, että otoksemme henkilökunnalla on asiaankuuluvaa tietoa erityisherkistä lapsista ja että he tekevät muokkauksia päivähoidon fyysisessä, toiminnallisessa, psykologisessa ja sosiaalisessa ympäristössä, tehdäkseen päiväkotiarkea miellyttävämmäksi erityisherkille lapsille. Lisää tietoa ja tutkimuksia tarvitaan kuitenkin vielä.
Många barn under skolåldern tar del av småbarnspedagogisk verksamhet i någon form i Finland. De vistas länge i miljöer de inte själva fått välja eller kan påverka, omgivna av andra människor och olika slags sinnesintryck. Stora barngrupper, en orolig och högljudd miljö och ett överflöd av intryck kan upplevas som jobbigt för alla barn, men för barn med personlighetsdraget högkänslighet kan en sådan miljö upplevas överstimulerande. Det är avgörande att personalen inom småbarnspedagogiken är medveten om högkänslighet, hur personlighetsdraget kan ta sig i uttryck och på vilket sätt de kan hjälpa och stöda högkänsliga barn i daghemsmiljön. Småbarnstiden lägger grunden för den fortsatta utvecklingen och vuxenlivet, så det är viktigt att också högkänsliga barn får växa upp i en förstående, trygg och positiv miljö där personalen känner igen och accepterar barnets känslighet och bemöter barnet på ett individuellt och gott sätt. Syftet med vårt examensarbete var att utreda daghemspersonalens erfarenheter av barn med personlighetsdraget högkänslighet och hur de tar högkänsliga barn i beaktande i daghem.
Vi intervjuade personal på tre daghem och deras svar har sedan analyserats och diskuterats i relation till våra teoretiska utgångspunkter, till exempel Elaine Arons teorier om högkänsliga barn, differentiell känslighet och sinnesvänliga daghemsmiljöer. Vårt material visade att personalen har relevant kunskap om högkänsliga barn. De beskrev högkänslighet hos barn, olika behov, upplevelser och situationer på ett sätt som motsvarade det teoretiska materialet. Personalen gör sinnesvänliga anpassningar i daghemmets fysiska, funktionella, psykologiska och sociala miljö för att göra daghemsvardagen mer angenäm för högkänsliga barn. De berättade att de kan anpassa belysningen, dela upp sina utrymmen med mellanväggar eller möbler, minska mängden saker i utrymmet och på väggarna, ha rum som är “avskalade” och har ställen dit barn kan gå för att få lugn och ro. Ljudmiljön var något alla intervjuade talade om, byggnaderna hade god akustik och alla arbetade med att dela gruppen i olika situationer och använde smågruppsverksamhet för att lugna ner miljön. Personalen berättade att de anpassar sitt arbetssätt och att de strävar efter att göra vardagen förutsägbar, strukturerad och trygg. De bemöter barnen empatiskt, lyhört, flexibelt och kreativt och strävar efter att hitta individuella lösningar för alla barn. Vårt material visade också att man genom välgjord byggnadsplanering och inredningsplanering kan ge personalen bättre möjligheter att vid behov kunna anpassa utrymmena enligt olika barns individuella behov.
Personalen talade om vikten av samarbete i arbetet med olika lösningar så vi kan anta att ju bättre kommunikationen fungerar inom personalen, med vårdnadshavarna och med dem som planerar och bygger daghemsbyggnader, desto effektivare lösningar kan göras. Vi kunde också konstatera att arbetssätten och lösningarna inte endast är till nytta för högkänsliga barn utan även de övriga i gruppen. Högkänslighet framhävs i utmanande miljöer, en god daghemsmiljö ger barn bättre möjligheter att undvika överstimulering och stress. Personalens kunskap och förmåga att särskilja högkänslighet från olika diagnoser eller andra utmaningar är därför av stor vikt. De positiva upplevelser och de kunskaper och förmågor barnen får under sin tid inom småbarnspedagogiken är viktiga för barnens fortsatta liv och utveckling.
Examensarbetet gjorde vi i samarbete med Högkänsliga i Finland rf. som en del av examensarbetsprojektet “Högkänslighet - en utmaning inom vård och omsorg?”. Det kan läsas i sin helhet på Theseus www.urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2020051711863.
Jutta Fuchs och Sarah Kåll-Virtanen
Socionomstuderande vid Yrkeshögskolan Novia
Många barn under skolåldern tar del av småbarnspedagogisk verksamhet i någon form i Finland. De vistas länge i miljöer de inte själva fått välja eller kan påverka, omgivna av andra människor och olika slags sinnesintryck. Stora barngrupper, en orolig och högljudd miljö och ett överflöd av intryck kan upplevas som jobbigt för alla barn, men för barn med personlighetsdraget högkänslighet kan en sådan miljö upplevas överstimulerande. Det är avgörande att personalen inom småbarnspedagogiken är medveten om högkänslighet, hur personlighetsdraget kan ta sig i uttryck och på vilket sätt de kan hjälpa och stöda högkänsliga barn i daghemsmiljön. Småbarnstiden lägger grunden för den fortsatta utvecklingen och vuxenlivet, så det är viktigt att också högkänsliga barn får växa upp i en förstående, trygg och positiv miljö där personalen känner igen och accepterar barnets känslighet och bemöter barnet på ett individuellt och gott sätt. Syftet med vårt examensarbete var att utreda daghemspersonalens erfarenheter av barn med personlighetsdraget högkänslighet och hur de tar högkänsliga barn i beaktande i daghem.
Vi intervjuade personal på tre daghem och deras svar har sedan analyserats och diskuterats i relation till våra teoretiska utgångspunkter, till exempel Elaine Arons teorier om högkänsliga barn, differentiell känslighet och sinnesvänliga daghemsmiljöer. Vårt material visade att personalen har relevant kunskap om högkänsliga barn. De beskrev högkänslighet hos barn, olika behov, upplevelser och situationer på ett sätt som motsvarade det teoretiska materialet. Personalen gör sinnesvänliga anpassningar i daghemmets fysiska, funktionella, psykologiska och sociala miljö för att göra daghemsvardagen mer angenäm för högkänsliga barn. De berättade att de kan anpassa belysningen, dela upp sina utrymmen med mellanväggar eller möbler, minska mängden saker i utrymmet och på väggarna, ha rum som är “avskalade” och har ställen dit barn kan gå för att få lugn och ro. Ljudmiljön var något alla intervjuade talade om, byggnaderna hade god akustik och alla arbetade med att dela gruppen i olika situationer och använde smågruppsverksamhet för att lugna ner miljön. Personalen berättade att de anpassar sitt arbetssätt och att de strävar efter att göra vardagen förutsägbar, strukturerad och trygg. De bemöter barnen empatiskt, lyhört, flexibelt och kreativt och strävar efter att hitta individuella lösningar för alla barn. Vårt material visade också att man genom välgjord byggnadsplanering och inredningsplanering kan ge personalen bättre möjligheter att vid behov kunna anpassa utrymmena enligt olika barns individuella behov.
Personalen talade om vikten av samarbete i arbetet med olika lösningar så vi kan anta att ju bättre kommunikationen fungerar inom personalen, med vårdnadshavarna och med dem som planerar och bygger daghemsbyggnader, desto effektivare lösningar kan göras. Vi kunde också konstatera att arbetssätten och lösningarna inte endast är till nytta för högkänsliga barn utan även de övriga i gruppen. Högkänslighet framhävs i utmanande miljöer, en god daghemsmiljö ger barn bättre möjligheter att undvika överstimulering och stress. Personalens kunskap och förmåga att särskilja högkänslighet från olika diagnoser eller andra utmaningar är därför av stor vikt. De positiva upplevelser och de kunskaper och förmågor barnen får under sin tid inom småbarnspedagogiken är viktiga för barnens fortsatta liv och utveckling.
Examensarbetet gjorde vi i samarbete med Högkänsliga i Finland rf. som en del av examensarbetsprojektet “Högkänslighet - en utmaning inom vård och omsorg?”. Det kan läsas i sin helhet på Theseus www.urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2020051711863.
Jutta Fuchs och Sarah Kåll-Virtanen
Socionomstuderande vid Yrkeshögskolan Novia
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti